Att förutse behovet och förbättra användandet av kirurgiska resurser.
Enligt Uppsala Conflict Data Programpågår globalt sett 49 väpnade konflikter, främst i låg- och medelinkomstländer. Flera studier visar på att väpnade konflikter orsakar kollaps av existerande hälso-och sjukvårdssystem vilket snabbt leder till begränsningar eller inga möjligheter till att erbjuda kirurgisk vård till patienter med potentiellt livshotande skador. Skador i väpnade konflikter är ofta mer komplexa och resurskrävande än skador som förekommer i fredstid.
Detta utgör en stor utmaning för civil sjukvårdspersonal, speciellt kirurger, särskilt om de inte har erfarenhet av krigsskador. Många gånger har sjukvårdsinsatser i väpnade konflikter fokuserat på att göra gott, snarare än att göra rätt, vilket i sin tur har kunnat resultera i undermåligt användande av kirurgiska resurser och sämre behandling för de skadade. Övergripande mål för detta projekt är att skapa kunskap om hur kirurgiska resurser används i väpnade konflikter samt hur resursnyttjandet kan förbättras. Projektet fokuserar för närvarande på dessa huvudområden:
Förberedelse av vårdpersonal inför arbete i konflikt
Sjukvårdspersonal som arbetar för Internationella Rödakorskommittén (ICRC) och icke-statliga organisationer kommer från olika länder, har olika utbildningsbakgrund och erfarenheter. Aktuell forskning pekar på vikten av standardiserad utbildning inför arbete i resursknappa miljöer, såsom väpnade konflikter. Det saknas dock kunskap om vilka färdigheter och utbildning som är mest ändamålsenlig. Som ett första steg i att undersöka denna komplexa fråga har vi utfört en studie om självupplevda behov av träning hos ICRC-personal:
En uppföljningsstudie med ICRC-personal och militär personal från ett antal europeiska länder pågår. Målet är att identifiera ett ramverk för vilken kunskap och färdigheter som behövs för sjukvårdspersonal som arbetar i väpnade konflikter.
Sambandet mellan demografi, vapen som används och skademönster vid väpnade konflikter
Trots flertalet studier och rapporter om skadeepidemiologi från olika konflikter saknas kunskap om hur variationer i demografi och typ av vapen som används påverkar skademönster och behandlingsbehovet i väpnade konflikter. För närvarande studerar vi om sådana samband kan ses i konflikter i DR Kongo, Iraq och Afghanistan. Detta arbete har hittills resulterat i publikationen:
Målet för detta delprojekt är att identifiera återkommande skademönster baserat på demografi och vapens som används i väpnade konflikter. Sådant samband kan ha stor betydelse för hur sjukvårdsinsatser i väpnade konflikter planeras och genomföras.
Att förutse behov av kirurgiska resurser
ICRC har utvecklat ett system för sårklassificering (RCWC) för att hjälpa kirurger att bedöma och prioritera penetrerande sårskador. Dessutom skulle RCWC också kunna förutsäga det kirurgiska resursbehovet och risken att man dör till följd av skadan. Sambandet mellan RCWC, resursanvändning och dödlighet har dock hittills inte studerats i någon nämnvärd utsträckning. Om RCWC visar sig pålitlig för att förutsäga resursanvändning och dödlighet skulle det kunna användas i jämförande studier samt planering och utvärdering av sjukvårdsinsatser i konfliktmiljöer.
Förbättrad kirurgisk behandling i väpnade konflikter
Under de senaste årtiondena har behandling av komplexa extremitet- och mjukdelsskador i civila och militära vård förbättrats. Behandlingsprotokoll har validerats och nya behandlingsalternativ, såsom negativ tryckbehandling, har införts. Om liknande förbättringar kan ses vid behandling av skador i väpnade konflikter under resursknappa förhållanden, som där ICRC arbetar, har inte tidigare studerats. Vårt mål är att identifiera och utvärdera behandlingsmetoder som kan förbättra resursanvändningen och behandlingsresultat för skadade i väpnade konflikter.
The project “Victims of Armed Conflicts: Predicting Surgical Treatment Needs and Improving Resource Use” was initiated in 2014. Det är ett samarbete mellan Katastrofmedicinskt centrum vid Linköpings universitet, kirurgiska avdelningen på Vrinnevi sjukhus i Norrköping, Internationella Rödakorskommittén in Geneva, Centre for Research on Health Care in Disasters vid Karolinska institutet i Stockholm och Rabboud University i Nijmengen, Nederländerna.
Kontakt: Peter Andersson och Måns Muhrbeck
