KcKM vid Katastrofmedicinskt centrum

Projektet syftar till att undersöka hur artificiell intelligens (AI), särskilt stora språkmodeller (LLMs), och datorbaserade språkanalytiska metoder (NLP-verktyg) kan användas för att stärka övning, praktik och forskning inom katastrofmedicin. Målet är att utveckla metoder som effektiviserar analys av kommunikation och teamdynamik, vilket är avgörande för lärande och förbättrad beredskap vid komplexa händelser.

Projektet är uppdelat i flera delstudier. Den första delstudien, AI-förstärkt Team Debriefing, fokuserar på att utveckla en modell och mjukvara som stödjer teamdebriefing med hjälp av AI och komplexitetsanalys. Genom att samla in tidsseriedata, såsom fysiologiska parametrar och kommunikationsdata från övningar, skapas en pipeline för AI-stödd analys. Detta inkluderar automatisk transkribering och kodning av kommunikation för att ge ett datadrivet underlag som stärker lärande om icke-tekniska färdigheter. Under 2026 planeras utveckling och test av en pilotmjukvara i simuleringsövningar.

Den andra delstudien, Språkteknologiska analyser av kommunikation under större övningar, syftar till att automatisera analysen av kommunikationsdata från komplexa övningar. Genom NLP och komplexitetsmetoder som recurrence quantification analysis och phase space analysis undersöks hur samarbete förändras över tid. Målet är att identifiera mått som kan tillämpas på kommunikationsdata och i hög grad automatiseras, vilket möjliggör utvärdering av större katastrofmedicinska övningar. Den tredje delstudien, NLP-verktyg för analys av storskaliga katastrofer, är explorativ och fokuserar på hur NLP kan användas för att analysera samverkan mellan organisationer vid stora kriser. Genom att extrahera och analysera textdata från övningar och skarpa händelser skapas nya insikter om kommunikationsmönster och samordning.

Projektet planerar samarbete med Institutet för analytisk sociologi vid Linköpings universitet för att utveckla denna ansats. Under 2026 förväntas projektet ta fram en första uppsättning AI- och NLP-baserade metoder för analys av teamdynamik och kommunikation vid katastrofmedicinska insatser, inklusive pilotmjukvara, automatiserade analysmodeller och ett manuskript för vetenskaplig publicering. Projektet adresserar en central kunskapslucka och har potential att skapa mer resurseffektiva insatser och stärkt beredskap i det svenska krishanteringssystemet.

Deltagande forskare: Wilhem Brodin, Carl-Oscar Jonson

Masskadehändelser kännetecknas ofta av skadepanoraman som liknar dem vid militär strid, vilket ställer särskilt höga krav på kirurgisk kompetens, erfarenhet och beredskap. I Sverige är exponeringen för svåra trauman låg i fredstid, vilket innebär begränsade möjligheter för kirurger att upprätthålla praktisk erfarenhet av denna typ av skador. Samtidigt saknas idag ett systematiskt och kvantitativt sätt att bedöma kirurgers faktiska beredskap att hantera masskadehändelser.

Projektets syfte är att tillämpa och vidareutveckla den amerikanska KSA-metriken (Knowledge, Skills, and Abilities) i en svensk kontext för att analysera kirurgisk beredskap vid masskadehändelser. Målsättningen är att kartlägga operativ erfarenhet inom traumakirurgi, identifiera kompetensgap och analysera hur beredskapen varierar mellan olika nivåer inom hälso- och sjukvården.

Inom projektet har en svensk version av KSA-systemet utvecklats genom matchning av amerikanska CPT-koder mot svenska KVÅ-koder. Detta möjliggör poängsättning av kirurgiska ingrepp utförda i Sverige och därmed en kvantitativ uppskattning av kirurgisk erfarenhet. I nästa steg analyseras operationsdata från Svenskt Perioperativt Register (SPOR) för att kartlägga variationer i kirurgisk beredskap utifrån yrkesnivå, kirurgisk specialitet och sjukhustyp.

Under 2026 genomförs den fullständiga tillämpningen av den svenska KSA-modellen på nationella operationsdata. Arbetet omfattar insamling och bearbetning av registerdata, beräkning av årliga KSA-värden samt jämförande analyser mellan olika sjukhusnivåer och erfarenhetsnivåer hos kirurger. Projektet avslutas med sammanställning av resultaten för vetenskaplig publicering och presentation i nationella sammanhang.

Genom att tillämpa KSA-systemet på svensk kirurgisk praxis etableras den första svenska, KSA-baserade metoden för kvantitativ bedömning av kirurgisk beredskap vid masskadehändelser. Resultaten förväntas ge ett systematiskt underlag för att bedöma om dagens kirurgiska verksamhet är tillräcklig för att möta de krav som uppstår vid större olyckor och krissituationer. Metodiken har även potential att integreras i befintliga register och möjliggöra långsiktig uppföljning av kirurgisk beredskap på både regional och nationell nivå.

Deltagande forskare: Laura Pompermeier

Brännskadevården i Norden är starkt centraliserad till ett begränsat antal högspecialiserade enheter. Vid en masskadehändelse med brännskador (Mass Burn Casualty Incident, MBCI) riskerar denna koncentration snabbt att leda till överbelastning av tillgänglig kapacitet. MBCI utgör en av de mest resurskrävande katastroftyperna inom hälso- och sjukvården och ställer höga krav på planering, samordning och möjlighet till snabb kapacitetsökning på både nationell och regional nivå.

Syftet med projektet är att kartlägga beredskap, kapacitet och operativ förmåga inom de nordiska brännskadevårdssystemen att hantera en MBCI. Målsättningen är att identifiera strukturella styrkor och svagheter samt att analysera möjligheter att stärka samarbete, triageprocesser och surge capacity inom och mellan länderna.

Projektet inleds med en systematisk litteraturgenomgång samt förberedelser inför etikprövning. Därefter genomförs en kvantitativ enkätundersökning, baserad på ett validerat europeiskt instrument, riktad till samtliga nordiska brännskadecenter, traumacentra samt ett urval representativa svenska länssjukhus. Enkäten omfattar centrala områden såsom beredskapsplanering, kommunikationsvägar, triage, resurstillgång och möjligheter till snabb kapacitetsökning vid en MBCI.

Parallellt genomförs kvalitativa intervjuer med nyckelpersoner vid nordiska brännskadecentra i syfte att fördjupa förståelsen av operativa rutiner, begränsningar och samverkansbehov. Kombinationen av kvantitativa och kvalitativa metoder möjliggör en bred och fördjupad analys av beredskapsnivåer och organisatoriska förutsättningar.

Under 2026 genomförs etikprövning, datainsamling och analys av både kvantitativa och kvalitativa data. Resultaten används för att beskriva beredskapsnivåer, identifiera strukturella skillnader mellan länder och vårdnivåer samt peka ut områden där kapacitet, samverkan och planering behöver stärkas för att effektivt kunna hantera en MBCI.

Projektet avslutas med sammanställning av resultaten för vetenskaplig publicering samt presentation i nationella och internationella sammanhang. Genom att tillhandahålla ett systematiskt och jämförbart underlag för brännskadeberedskap skapar studien ett kunskapsstöd för policyutveckling, riktade utbildningsinsatser och stärkt nordiskt samarbete. Resultaten bedöms ha potential att direkt bidra till ökad nationell och regional resiliens vid framtida masskadehändelser med brännskador.

Deltagande forskare: Laura Pompermeier

Brandvapen (incendiary weapons), såsom napalm och vit fosfor, orsakar omfattande termiska och kemiska skador med hög mortalitet, långvarig funktionsnedsättning och betydande psykosociala konsekvenser. Skadepanoramat är ofta komplext och innefattar djupa brännskador i kombination med inhalationsskador, systemisk toxicitet och organsvikt. Dessa skador tillhör därmed de mest resurskrävande inom katastrofmedicin och ställer höga krav på såväl akut omhändertagande som långvarig specialistvård.

Under de senaste 15 åren har användning av brandvapen dokumenterats i flera väpnade konflikter, bland annat i Ukraina, Gaza och Sydsudan. Trots detta saknas i stor utsträckning systematiska data om skadepanorama, vårdbehov och kliniska utfall vid brandvapenskador. Kunskapsbristen försvårar både det akuta kliniska omhändertagandet och långsiktig planering av kris- och krigsberedskap inom hälso- och sjukvården.

Skador orsakade av brandvapen är högst relevanta ur ett svenskt beredskapsperspektiv. Sverige kan i framtiden behöva hantera patienter med komplexa krigsrelaterade brännskador genom medicinska evakueringar inom EU, mottagande av civila och militärer från konfliktområden samt vård av flyktingar med tidigare ådragna skador. Detta ställer krav på förberedelser, kompetensuppbyggnad och tillgång till strukturerad kunskap om dessa skadepanoraman.

Projektets syfte är att kartlägga skadepanorama, vårdbehov och resurskrav vid brandvapenskador samt att identifiera möjligheter att stärka svensk kris- och krigsberedskap. Målsättningen är att utveckla ett kunskapsunderlag som kan ligga till grund för förbättrat kliniskt omhändertagande, beredskapsplanering och internationell samverkan. En central del av projektet är att undersöka förutsättningarna för att etablera ett kliniskt register för skador orsakade av brandvapen, samt att främja nätverksbyggande och samarbete med internationella aktörer.

Under 2026 genomförs en systematisk kartläggning av hälsodiplomati i väpnade konflikter med relevans för brandvapenskador. Inom ramen för kartläggningen identifieras centrala aktörer, organisationer och processer som påverkar kunskapsutbyte, vårdinsatser och internationell samverkan inom området. Kartläggningen kommer att utgöra underlag för en vetenskaplig publikation och bidra till ökad förståelse för hur medicinsk kunskap och beredskap utvecklas i konfliktrelaterade sammanhang.

Genom att tillhandahålla ett strukturerat och forskningsbaserat underlag om brandvapenskador kan projektet bidra till stärkt svensk kris- och krigsberedskap, förbättrad vårdförmåga vid mottagande av krigsskadade patienter samt ökad internationell samordning inom katastrof- och krigsmedicin.

Deltagande forskare: Filippa Sennersten, Denise Bäckström

Vid olyckor, akuta sjukdomstillstånd och masskadehändelser är det ofta civila som först befinner sig på plats och inleder livräddande insatser innan professionella resurser anländer. I dessa situationer uppstår spontana ad hoc-team, där individer utan tidigare samarbete eller gemensam utbildning tillsammans försöker ge första hjälpen. Hur dessa grupper samarbetar, etablerar tillit och fattar beslut kan vara avgörande för utfallet, särskilt när professionella resurser är begränsade eller fördröjda.

Syftet med projektet är att undersöka hur individer samarbetar i spontant uppkomna ad hoc-team vid första hjälpen-insatser. Målsättningen är att generera kunskap som kan ligga till grund för utveckling av utbildningsinsatser för lekmän och icke-medicinskt utbildade, med särskilt fokus på samarbete, tillit och effektiv arbetsfördelning i akuta situationer. I ett bredare perspektiv syftar projektet till att stärka civil beredskap och civilt försvar genom att öka allmänhetens förmåga och vilja att agera vid kriser och masskadehändelser.

Projektet bygger vidare på tidigare genomförda studier, inklusive en experimentell studie av samarbete i team med blandade kompetensnivåer (lekmän och experter) samt en intervjustudie med personer som deltagit i gemensamma första hjälpen-insatser. Den aktuella projektfasen fokuserar på allmänhetens förståelse av samarbete och tillit vid första hjälpen, med särskilt intresse för likheter och skillnader i hur sådana situationer uppfattas.

Två kompletterande studier planeras. Den första använder metoden story completion, där deltagare ombeds skriva färdigt berättelser om hur olika första hjälpen-situationer utvecklas. Berättelsernas inledningar varierar i allvarlighetsgrad och tematiskt fokus, exempelvis öppet agerande, samarbete och tillit, för att belysa olika aspekter av samarbetsdynamik. Upp till 120 svensktalande vuxna lekmän rekryteras via annonsering och universitetets kanaler, och materialet analyseras tematiskt för att identifiera gemensamma mönster och variationer.

Den andra studien är ett kontrollerat experiment baserat på vinjetter, det vill säga fullständiga berättelser om första hjälpen-situationer. Deltagarna får välja det handlingsalternativ som bäst motsvarar hur de uppfattar att de själva skulle agera. Detta möjliggör systematiska jämförelser av vilka åtgärder och förhållningssätt som mest effektivt kan förbättra samarbete och gemensamt agerande.

Den första delstudien planeras genomföras under första halvåret 2026 och den andra under andra halvåret 2026, den senare förutsatt extern finansiering. Projektets leverabel för 2026 är en systematisk analys av samarbetsdynamik vid första hjälpen, inklusive identifierade förbättringsområden samt ett färdigt manuskript för vetenskaplig publicering.

Genom att adressera en central kunskapslucka kring civilt samarbete i akuta situationer har projektet potential att bidra till ökad beredskap vid masskadehändelser och stärkt civilt försvar, där medborgare i högre grad vågar, vill och kan genomföra en första insats.

Deltagande forskare: Wilhelm Brodin, Carl-Oscar Jonson

Globalt sett är trauma den enskilt största orsaken till dödsfall hos personer under 45 år, där okontrollerad blödning utgör den vanligaste direkta dödsorsaken. I Sverige avlider årligen omkring 3 000 personer till följd av trauma, och en betydande andel av de potentiellt undvikbara dödsfallen inträffar innan patienten når sjukhus. Erfarenheter från krig och väpnade konflikter under de senaste decennierna har tydligt visat att tidig blödningskontroll är en avgörande livräddande åtgärd i miljöer där tillgången till avancerad vård är begränsad eller fördröjd.

Vid extremitetsblödningar utgör avsnörande förband (tourniquet) förstahandsval för att kontrollera katastrofala blödningar. För skador där tourniquet inte kan appliceras, såsom i hals, ljumske eller armhåla, används sårpackning, antingen med standardförband eller med hemostatiska produkter. Trots att sårpackning är en central åtgärd inom modern traumavård saknas i stor utsträckning standardiserade verktyg för utbildning och systematisk utvärdering av praktisk färdighet i tekniken.

Syftet med projektet är att utveckla verktyg som möjliggör standardiserad utbildning och objektiv utvärdering av sårpackningsteknik. Målsättningen är att ta fram ett strukturerat observationsprotokoll som kan användas både för att bedöma teknisk färdighet och som pedagogiskt stöd vid utbildning inom blödningskontroll, i civila såväl som militära och katastrofmedicinska sammanhang.

Utvecklingen av observationsprotokollet baseras på en systematisk och teoriförankrad metodansats. Centralt i arbetet är att översätta kliniska riktlinjer och praktisk expertkunskap till ett strukturerat och användbart bedömningsinstrument. Protokollet avses omfatta de psykomotoriska färdigheter som krävs för korrekt utförd sårpackning samt möjliggöra objektiv och reproducerbar observation av praktisk prestation. Instrumentet är även tänkt att stödja formativ utvärdering och återkoppling under utbildningstillfällen.

Valideringen av observationsprotokollet kommer att omfatta flera kompletterande aspekter av validitet och reliabilitet för att säkerställa instrumentets vetenskapliga kvalitet och praktiska användbarhet. I valideringsarbetet involveras instruktörer och utbildare med långvarig erfarenhet av avancerad traumasjukvård samt deltagare med varierande grad av tidigare erfarenhet av sårpackning. Detta möjliggör bedömning av instrumentets tillförlitlighet, differentieringsförmåga och relevans i utbildningssammanhang.

Projektet bidrar till att adressera en identifierad kunskaps- och metodbrist inom blödningskontroll genom att skapa ett standardiserat underlag för utbildning och utvärdering av sårpackning. Resultaten har potential att stärka kvaliteten i traumautbildning, förbättra praktisk färdighet hos både professionella och civila aktörer samt i förlängningen bidra till minskad mortalitet vid allvarliga traumaskador.

Deltagande forskare: Lukas Arkestål, Marc Friberg, Wilhelm Brodin

Hemostatiska förband innehåller aktiva substanser som syftar till att påskynda kroppens hemostas och därigenom underlätta blödningskontroll vid sårpackning. Dessa produkter används framför allt vid katastrofala blödningar där avsnörande förband (tourniquet) inte kan appliceras, exempelvis vid skador i ljumske, hals eller armhåla. Trots deras centrala roll i modern traumavård är evidensläget kring effektiviteten hos olika kommersiellt tillgängliga och nyutvecklade hemostatiska förband begränsat och delvis oklart.

Syftet med projektet är att systematiskt utvärdera effektiviteten hos hemostatiska förband med avseende på deras förmåga att stoppa katastrofal blödning. Målsättningen är att generera jämförbar och evidensbaserad kunskap som kan ligga till grund för rekommendationer kring användning av hemostatiska produkter inom trauma-, katastrof- och krigsmedicin.

Studien genomförs med hjälp av en standardiserad blödningsmodell in vivo, vilket möjliggör kontrollerade jämförelser mellan olika typer av förband. Utöver de blödningsstoppande egenskaperna kommer även användbarhet och praktisk hantering att utvärderas, inklusive faktorer som applicerbarhet, stabilitet och funktion under realistiska förhållanden.

Projektet nyttjar de standardiserade analys- och observationsverktyg som utvecklats inom ramen för Sårpackning, delstudie 1. Genom att använda ett strukturerat och validerat bedömningsinstrument säkerställs objektiv och reproducerbar utvärdering av både effekt och användbarhet, vilket stärker studiens metodologiska kvalitet.

Genom att tillhandahålla ett systematiskt och jämförande underlag om hemostatiska förbands effektivitet kan projektet bidra till förbättrad blödningskontroll vid allvarliga traumaskador. Resultaten har potential att stärka utbildning, klinisk praxis och beredskapsplanering samt i förlängningen minska mortalitet vid katastrofala blödningar i såväl civila som militära och katastrofmedicinska sammanhang.

Deltagande forskare: Lukas Arkestål, Marc Friberg, Wilhelm Brodin